Finn fem fel

I en undersökning bland företagsledare listas tio budord för företagsledares integritet. Jag får för mig att denna lista går längre än bara till företagsledare. I listan återfinns dygder som att följa lagen, att säga sanningen, visa omtanke för andra. Att minska tvetydighet samt att låta värden och ageranden överensstämma med varandra är andra egenskaper som finns på listan. Jag gissar att vi alla och en var skulle uppge att vi lever efter detta. Hur företagsledare lever dessa budord eller inte och resultatet utifrån detta behöver vi inte gå in på. Det räcker med att du tittar på någon i din närhet, eller kanske dig själv. Finn fem fel blir ett faktum.

Om sanningen ska fram

Lagar och regler är till för att samhälle och grupper ska fungera. Överträdelser av lagar och regler kan leda till repressalier av olika slag. Andra inte. Så om du går till dig själv, hur väl lever du efter att följa lagen? På riktigt. Har du någonsin gått mot röd gubbe. Eller kanske kört i 73 på 70 väg? Det kanhända att detta är ytterligheter men var går gränsen för att vi sanningsenligt ska kunna hävda att vi följer lagen?

För säkerhetsskull lyfter vi ämnet bort från trafiken om vi ska titta närmare på karaktärsdraget att visa omtanke för andra. Det finns stora och små människor (stora hjärtan och små). Även om jag tycker mig vara en person som visar omtanke för andra så gör jag det inte alltid. Är jag trött och sliten finns inte kraft att lägga på andras välbefinnande, jag blir kort och gott mindre uppmärksam. Så om sanningen ska fram kanske jag inte är så omtänksam i alla lägen, även om jag önskar.

Tydlighet och förvirrande beteende

Hur fungerar du när det är något du vill göra, men kanske inte ändå? Är du tydlig mot dig själv och andra? Om du dessutom går emot dina värden, går det att utläsa i ditt agerande? Det som blir spännande i allt detta är kopplingarna mellan dessa och vad som händer med den ena när vi vill uppfylla den andra.

Finn fem fel

Tänk dig följande scenario: Du är sen på väg hem till fredagsmys. Familjen väntar på att du ska komma hem från affären där du ska mellanlanda på vägen. Du packar ihop en stund innan din arbetstid är slut (det är fredag och du har slitit hårt hela veckan). På motorvägen hamnar du bakom en bilist som inte längtar hem lika mycket som du och för att komma fortare fram trampar du på gasen och kör om (lite fortare än hastighetsbegränsningen?) Hittills har du brutit mot både lagar och regler.

När du med din fyllda kundvagn står i kassan sneglar du på personen bakom dig, två liter mjölk och ett skrikande barn. Tanken slår dig att låta mjölkkunden går före dig men du är trött och vill hem. Visa omtanke kan du göra en annan dag.

Väl hemma råder det ingen tvekan om att du gjort dig förtjänt av soffhäng, kanske resten av helgen. Du får ändå frågor om vad som ska göras imorgon och snart har du dubbelbokat dig på olika aktiviteter som familjen önskat. Snabbt får du omorganisera och planera för att alla ska vara nöjda. Med en suck lägger du huvudet på kudden. Dina planer på att ligga i hängmattan och läsa hela lördagen byttes ut (av omtanke). Värden och ageranden har under hela eftermiddagen och kvällen varit i obalans.

Värden och agerande i balans

Vi är så rädda för att göra fel, trampa någon på tårna att vi riskerar våra egna värden. För att kunna leva mer efter ovanstående “budord” behöver vi troligen bara bli mer sanna mot oss själva, och andra. Att vara tydlig med var du själv står i en fråga kanske inte är busenkelt då det lätt leder till att vi lindar in för att visa omtanke till den som inte tycker lika. Kanske vi till och med frångår sanningen? Det är lätt hänt att vi ger tvetydiga budskap och måla in sig i ett hörn för att andra ska vara nöjda. Den ena dygden kör över den andra. Vi behöver lära oss att säga sanningen och stå för våra egna värderingar utan att linda in och skyla över. I längden är det dina värden du ska leva med.

 

Spårspring – det går som på räls

När jag under en period pendlade med tåg var det vid flera tillfällen tåget blev försenat på grund av att människor uppehöll sig på spåret. Jag vet inte hur de kunde veta att det var så men det var då jag kom i kontakt med begreppet spårspring. Nu får jag hoppas att dessa spårspring inte hände i syfte att avsluta något och det är med den inställningen jag fortsätter detta inlägg.

Spårspring

När jag hör begreppet spårspring tänker jag snarast på hur livet bara går och de flesta av oss åker med som på räls. I skolan får vi presenterat för oss vad vi ska göra och hur det ska göras. Det finns inte mycket utrymme för egna initiativ eller egna åsikter – det gäller att redan från början vara med på banverkets (skolan/samhället) spår. Lärare som talar om att “du inte kan”, syv:ar som uppmanar dig att söka annan skola än den du tänkt för att “det inte är lika svårt för dig”. Sen har vi resten av samhället med alla dessa människor som tycker och tänker åt dig så att du inte behöver tänka själv – frågan är bara vilken slutstation du hamnar på.

Välj spår

Har du en vilja och ett driv så blir det lättare för dig att välja när du vill hoppa av eller byta spår. Vi blir tyvärr inmatade med vad vi kan och inte kan redan i tidig ålder. Det kan därför vara utmanande att sätta sig på tvären, kliva av tåget för att springa före och göra en växling av spår.

Vi behöver alla stanna upp och bestämma oss för vilken räls vi vill befinna oss på och vilket spår vi vill följa. Faktum är ju att det i annat fall kommer att leda till urspårning och kollisioner. Detta händer dels när alla ska åt samma håll (tråkigt och outvecklande). Eller när du går emot dina egna värden och dina sanningar för att göra som någon annat tycker är mer rätt för dig.

Vad definierar dig?

Om vi får höra saker om och om igen så finns risken att vi tillslut tar det som fakta. Jag har flera gånger under mitt liv fått höra att jag är bortskämd. Att jag är född med silversked i mun. Detta av personer som står mig nära. Det har funnits stunder då jag varit på väg att falla över och faktiskt tro på detta. Jag har vissa andra personer att tacka för att jag inte föll över kanten och upplevde mig själv som bortskämd.

Dina val definierar dig

Jag arbetade som undersköterska och jag älskade jobbet, arbetsuppgifterna var så roliga. Dock slet det i hjärta och själ att jobba kvällar och helger, riskera att få jobba julafton istället för att välkomna tomten tillsammans med mina barn. Jag kände att jag behövde ha en förändring, ett arbete som gav mig så mycket tid som möjligt med tjejerna när de var var små. Jag levde varje dag mot mina värden.

Valen jag gjorde efter detta ledde till en mycket reducerad ekonomi och mycket mer kvalitetstid med tjejerna. Här var jag alltså bortskämd för att jag gick från ett arbete (där jag hade utbildning) till ett annat och vidare till studier.

Jag har, med tanke på att jag skriver om det nu, inte kunna släppa dessa kommentarer än idag. Jag har med tiden bara landat i att verkligheten ser olika ut för alla. Jag har gjort mina val och jobbat för att komma vidare för att få det liv jag vill ha. Det har krävt arbete och det har kostat pengar men jag har levt efter mina värden. De som tycker att detta är att vara bortskämd får gärna tycka det.  Att vara född med silversked i munnen är för mig inte likvärdigt med att göra medvetna val som leder vidare i livet.

Din uppgift

heartDu kommer under hela ditt liv att möta människor som har åsikter om dig. Som jag skrev förra veckan blir vi bedömda i alla situationer, liksom vi själva bedömer andra. Låt bara inte det andra säger om dig definiera dig. Lev efter dina värden och följ ditt hjärta. Ingen vet hur du sliter eller vad du offrar för att nå dit du vill samtidigt som du lever efter dina värden. Tar du bort det som är viktigt och sant för dig tar du bort dig själv. Du suddas ut och ersätts av någon som ska leva ett liv på andras premisser, enligt andras värderingar.

Du är inte en svikare för att du byter arbetsplats, du är inte osocial för att du väljer bort alkohol, du är inte bortskämd för att du vill utvecklas.

Du ska kunna se dig i spegeln och rakryggad stå för den du är och de val du gjort – för din egen skull.

 

Varför inte bara ge upp?

storm

Tänk dig en storm med vindar som sveper över havet in mot land. Utan motstånd, i ökad hastighet och styrka kommer den emot en klippa flera meter hög. Vad gör vinden då? lägger sig att dö, vänder och går tillbaka samma väg den kom? Nej den tar i med all kraft den har för att ta sig över klippkanten och fortsätta sin väg framåt in över land.

Hur gör du själv när du stöter på motstånd? Vad får dig att fortsätta eller ge upp och vända om? Ärligt talat, det är alltid lättare att ge upp. Att bara släppa och låta allt fortsätta som vanligt. Ingen mer ansträngning, ingen mer uppoffring. Det är alltid lättare att ge upp, lättare men inte bättre. Om du trodde det vore bättre, varför valde du att påbörja ansträngningen  från början?

 

 

 

Varför ens börja?

Det är alltid något som får oss att påbörja något från första början, en vilja att uträtta något, få en förändring. Om vi aldrig påbörjade någonting skulle vi inte överleva särskilt länge. Att bara dricka ett glas vatten är en ansträngning som fyller ett syfte. Att träna för att springa en mil är en ansträngning som fyller ett syfte. Allt vi tar oss för innebär viss ansträngning (även om vissa saker kan uppfattas som mer njutning än ansträngning).

Det vi behöver komma ihåg när ansträngning tär så mycket på oss att det enklaste vore att ge upp, är varför vi påbörjade ansträngningen från första början. Vari ligger vinningen om du tar dig över din klippvägg. Vad var syftet med din start och vad blir följden, i känsla och resultat, om du ger upp?

Visst finns det stunder då målet du satt upp inte längre är värt besväret, uppoffringen. Om ditt ursprungliga mål inte längre fyller sitt syfte utan istället tär på dina värden. Då är det läge att omformulera målet, inte ge upp det. Hitta nya vägar du kan gå med dina värden intakta och jag är övertygad om att du får ny kraft att ta dig vidare, framåt mot ditt mål och över din klippkant. Du är din egen storm och du kan ta dig över alla de klippor du vill, om du vill – så länge “drivkraften att fortsätta är större än begäret att ge upp” (Napoleon Hill)

sofia-signatur-1