Signe
Idag har Signe namnsdag och jag råkar ha en speciell person i mitt liv med just det namnet. Hon är speciell på många sätt och har så mycket att lära oss. Hon är min guddotter, tillika brorsdotter. Två och ett halvt år och hela världen ligger framför henne.
Nyfiken
Signe möter varje dag med nyfikenhet. Hon fascineras av saker hon ser för första gången. Hon tittar noga på hur andra gör saker för att sedan modigt kasta sig iväg för att själv göra. Vart hon än tittar ser och nya saker att förundras över. För varje ny sak hon ser eller gör så händer det något med henne. Hon ser gladare och ut verkar bli än mer nyfiken och viljan att prova ännu mer saker verkar växa.
Även om det kan vara utmanande att, som vuxen, hitta nya saker att göra eller förundras över så är det i detta nycklarna finns. Nyfikenheten att lära nytt, att se nya saker – eller kanske gamla saker på ett nytt sätt. Nyfikenheten att göra nya saker, eller kanske gamla sysslor på nytt sätt.
Släpp taget
När det har gått en tid mellan att vi setts, Signe och jag, så är hon lite restriktiv. Känner av läget innan hon kommer på att vi behöver utforska världen tillsammans. Så tar hon min hand, håller sig nära en stund. Innan hon inte behöver mig längre och släpper taget för att kunna klättra lite högre i klätterställningen, springa lite fortare eller krypa längre in i buskarna (där jag inte får plats).
Vi, de flesta vuxna, har den kvar. Den där känslan av att vilja ta följe på någon. Utan att nödvändigtvis hålla handen tittar vi oss runt omkring för att se vilka vi vill ta efter, eller inte. Vi skapar oss själva varje dag, väljer vad vill vara och hur. Vi kan välja att vara precis som igår och vi kan välja att nyfiket studera världen och de människor vi möter för att se vad vi kan utveckla hos oss själva. Nyfikenheten är nyckeln och bakom dörren behöver vi våga släppa taget och ta världen med storm. Precis som Signe gör varje dag.
