Single Blog

Jakten på lycka

Det är så lätt att tappa bort sig själv i dagens samhälle. Tappa bort eller glömma bort sig själv bland alla göranden och måsten. Hur ska vi veta vilka vägar som är rätt eller fel att välja? Att våga jobba med sig själv istället för att bara acceptera att “jag är sån” kräver mod och engagemang. Det vi får ut av det ger dock oanade resultat. Att våga göra leder dig oftast längre än rädslan som håller dig kvar/fast. Det är dessutom oftare vi ångrar saker vi inte gjorde än det vi faktiskt gjorde.

Jakten på lycka

 Jag träffade häromdagen en ung kvinna, i startgroparna för vad som ska bli livet. Hon var rädd. Rädd för så många saker. Framför allt för att göra fel val. Hon hade sin väg redan utstakad och markerad. Noga utvald, genomtänkt och påbörjad. Nu stod hon inför ett avgörande beslut och var rädd att den väg hon så länge drömt om inte skulle ta henne dit hon längtar. Till lyckan, till livet, till harmoni och glädje. Rädslan att valet skulle visa sig vara fel gjorde nu att hon tvivlade på om hon skulle ta det stora steget. 

Jakten på lycka tar troligen inte slut när vi nått våra mål. Då kommer istället nya önskningar och nya mål att sträva mot. Det handlar om att hitta sätt att vara nöjd och tacksam i stunden. Hur definierar vi ens lycka?

Ödmjukhet och respekt

Hon var också rädd för mänskligheten. För hur människor behandlar varandra och hur människor så lätt kan ignorera andra. Hon hade uppmärksammat hur människor i allmänhet behandlade varandra (borträknat allt våld som dagligdags fyller våra nyheter). Alla är så upptagna med att rusa fram att de glömt bort vanligt hyfs, som att svara om någon frågar något, hålla upp en dörr eller hälsa om någon hälsar. Inte heller finns tid för att bjuda på sig själv eller ge en komplimang. Än mindre har människor tid att ta emot dessa, få förekommande komplimanger.

Att våga välja

Så där står hon precis i startgroparna av vad som ska bli resten av hennes liv. Plötsligt osäker på om vägen hon valt, planerat och rustat sig för, kommer att leda henne till lyckan. Övertygad om människor är hycklare och svekfulla.

Mitt i detta testar hon, en gång till. Sträcker ut en hand, ger av sig själv och visar uppskattning för en annan person – och hon får gensvar. Inga stående ovationer, inte en miljon kronor på banken. Men ett leende, ett tack och ärlig uppskattning tillbaka. Jag kan bara hoppas att hon med detta ser att det finns hopp. Att ett stort hjärta som vågar välja att göra det som känns rätt är den rätta vägen.

Tack till er som fortfarande kan bjuda på ett leende, kan bjuda på er själva. Ni behövs nu mer än någonsin. Så ut och le och håll upp en dörr eller två.

Comments (0)

Post a Comment