Jag lovar
Jag har tidigare tagit upp vikten av att stå för sitt ord. Att vara en person att lita på. När du sagt att du ska göra något så gör du det, det är ett som är säkert. ”Jag lovar” eller ”på heder och samvete” behöver inte uttalas för att det ska vara ett löfte.
Jag lovar
Jag tycker att jag håller löften och står för mitt ord. Visst har jag fått lov att prioritera om när vissa saker inträffar och det händer saker som jag inte riktigt kan styra över. I det stora hela tror jag att människor i min omgivning tycker att jag är en person som står för sitt ord.
Så häromdagen slog det mig att det många gånger stannar där. Med människor i min omgivning. Jag kom på att jag fler än en gång, ganska ofta om jag ska vara sann (och det ska jag) brutit löften jag gett mig själv.
Ett löfte är ett löfte
Det finns otaliga saker som ligger utanför min målformulering. Som outtalat tänks att ”jag ska”. Jag kan till och med planera att ”jag ska” och det blir ändå inte av. Till exempel har jag otaliga gånger tänkt att ”imorgon ska jag gå upp 30 minuter tidigare än vanligt för att…” utan att jag gör det. Vad ger jag mig själv för signaler när jag gång efter annan bryter mina löften?
Jag tror tyvärr inte heller att jag är ensam om att upprepat bryta löften till mig själv. Jag tror att vi är många som gör det och jag har för avsikt att från och med nu stå för mitt ord även till mig själv. Jag förväntar mig att jag står för mitt ord och meddelar mig själv i tid, och med en bra anledning, om jag får förhinder eller behöver mer tid på mig att lösa uppgifter.
Jag börjar med att lova mig själv just detta. Att i högre grad hålla vad jag lovat mig själv. Hur är det med dig?
