Single Blog

Tålamod och tidsbrist

tidsbristNär tiden rinner iväg och allt återstår. När kraften sinar och utmaningarna kvarstår då är det lätt att tappa humöret, bli irriterad och lättretlig. Ibland kan det upplevas som att allt går oss emot och att ingen finns som stöttar, håller med och backar upp. Det komplexa i detta är att du själv är ytterst ansvarig.

Tidsbrist

Jag vet flertalet arbetsplatser där arbetsbelastningen är så hög att kvalitén på det färdiga arbetet ligger i riskzonen. Eller att vissa uppgifter helt enkelt får stå tillbaka då de som är högst prioriterade och ska gå före upptar all tid. Resultatet bli att allt (mycket) återstår när arbetsdagen är slut.

I vissa yrken fungerar detta, jorden går inte under för att arbetsuppgifter ligger på hög, i andra yrken är detta likställt med livsfara. Problemet vi står inför idag, och har gjort en tid, är att livsfaran smyger sig in i alla yrkesgrupper där för hög arbetsbelastning är ett faktum. Känslan av att inte hinna med sätter sig i huvudet, i kroppen och följer med hem. Tålamodet tryter när kropp och knopp inte får utrymme för återhämtning. Vi riskerar att hamna i en ond cirkel där allt vi gör tar på krafterna och kropp och sinne inte får agera i samspel med varandra på det sätt som är önskvärt.

Livet

Livet är inte bara arbete. Många gånger går vi dock från uppgifter på en arbetsplats till uppgifter i hemmet och på vår lediga tid. Vissa stunder i livet tar dessa uppgifter lika mycket kraft som de högar av arbete som ligger kvar på arbetsplatsen. Så vad återstår om arbetet tar sitt och privatlivet resterande av kraften i anspråk? Det är lätt att säga att det handlar om att prioritera men funkar det alltid så? Vi har våra timmar att förhålla oss till, that´s it och sen är tiden slut och kraften lika så.

I arbetet med att vägleda arbetssökande tillika i arbetet med att skapa hållbara arbetsplatser eller att coacha generellt i livet framhålls allt som oftast en önskan att kunna ha balans mellan arbete och privatliv. Denna balans är vi på väg att tappa, om den inte redan är borta.

Eget ansvar

Den viktigaste personen i ditt liv är du – utan dig inget liv. Utan att du mår bra – inget fullgott liv. Jag vet att det som kommer här kan anses stötande för vissa personer men jag talar från hjärtat och i all välmening. Du har ett eget ansvar i detta. Det är ditt ansvar att du mår så bra som du kan. Det är ditt ansvar att känna dig själv så pass bra att du vet, instinktivt, att det är dags för återhämtning.

Att känna sig själv är A och O för att kunna leva och prestera på topp i alla lägen, alltid. Om du inte till 100% kan säga att du säkert vet så ligger du i riskzonen.  Det egna ansvaret ligger alltså i att stoppa, be om hjälp eller bara säga nej när balansen rubbas. Om du inte känner dig själv är risken överhängande att du går över dina gränser under för lång tid och inte märker att du förändras som människa. För handen på hjärtat, om du själv inte är medveten om dina gränser kan du då förvänta dig att någon annan ska vara det?

Andas

Jag hävdar att det handlar om prioritering och stolthet. Om du gör det du kan för att utföra dina uppgifter på bästa sätt så kan du gå från arbetet med huvudet högt och varje dag ta med en känsla av stolthet hem. Du är grym! Prioritering handlar i detta fall om att du ska prioritera dig själv. Tillåt dig någon gång varje dag att stanna upp, andas och skanna dig själv. Hur mår du just nu? Vad kan du göra i denna stund för att må lite bättre? Även om du i läsandets stund hävdar att du har full koll på din kapacitet, din förmåga och din kraft – gör detta. Det tar dig som mest fem minuter av dygnets 1440 och är väl investerad tid i ditt liv.

 

Comments (0)

Post a Comment