Planering

Jag är inne i en fantastisk vecka. Möten som ger näring och där jag kan ge näring. Ännu fler nya lärdomar. Eftersom jag sedan i onsdags förra veckan provat på att ha minimalt med sömn, 2-3 timmar/natt, vill jag slå ännu ett slag för mental träning. Genom att jag tränat mental träning varje dag (och på vakentid på nätterna) har jag ändå fungerat riktigt bra. Jag menar inte att det är optimalt, bara att Mental Träning har en kraft som kan bära dig när du inte orkar hela vägen själv. En annan sak för att fixa är planering.

Planering

Jag har en fin vän där ute bland läsarna. Hon hörde av sig efter förra veckans inlägg och ville stämma av att jag mår bra (tack snälla). Tanken slog mig aldrig att inlägget kunde tolkas som “stressat”. Att jag börjar dagens inlägg med att tala om att jag inte sover gör nog inte saken bättre. Men det jag vill säga med förra veckans inlägg och dagens början är att det finns nycklar som ger stöttning i de perioder (som alla råkar ut för) som tar lite extra kraft ifrån oss. Två av dessa nycklar är Mental Träning och planering.

Om jag inte haft en plan förra veckan så jag tappat balansen. Om jag inte haft en plan denna vecka hade jag inte haft något att hålla mig i när tröttheten krävt sin rätt. Jag har kunnat titta på min plan och sett när jag kan ta extra tid för återhämtning. Jag ser också att det finns ett slut på dessa sömnlösa nätter. Jag har en bra grund att falla tillbaka på.

Förbättring

Visst låter det bra? Lätt som en plätt? Sanningen är den att jag är i grunden inte en planerande person. Jag låter ofta dagen komma och tar den som den är och som den blir. Skapar nya “nu” vart efter dagen går och händer. Jag har vissa hållpunkter (vilka jag syftar till ovan) men däremellan flyter jag mest runt och tar had om det som dyker upp. Det gör att jag inte tar hand om min tid som jag vet att jag kan och faktiskt skulle vilja. Kan tänkas att jag gör många saker, men det är också saker jag helt låter bli att göra.

Nu faller det sig så att jag har fått i uppgift från min coach att se över min tid och planera in vissa delar jag obstinat menar att jag inte har tid för. Jag vet att hon har rätt. När jag sätter mig med planeringen ser jag ju hur mycket mer tid jag skulle kunna få. Så även om jag idag håller mig i mitt något rörliga (och kanske röriga) schema och det funkar så finns det förbättringspotential.

Testa själv. Se över hur du använder din tid. Finns det saker du önskar du kunde göra men inte hinner idag? Jag gissar att du frigör tid om du vågar titta i din kalender.

Jordbävning

Ibland överraskas vi av oönskade händelser. Eller kanske önskade händelser i helt fel tid. Oavsett så gungar det vår värld och det kräver något extra av oss. Förmågan att se det nya nuet och förhålla oss till det. 

Jordbävning

I måndags startade jag en certifierings-utbildning i typologi. Rebus närmare bestämt. Massor med kunskap som ska läras in på avsatt tid. Nog är det härligt med förvirring? Två dagar denna vecka är vikta till detta. Till saken hör att jag till helgen också bygger på mina hypnos-skills i en två-dagars utbildning. Och tilläggas bör att jag är på sluttampen i en annan certifiering. Jo jag jobbar också. Jag vill mena att mitt nuläge redan är ganska inrutat, det finns inte utrymme för något mer.

Mitt i allt detta får jag ett meddelande som sätter hela livet, hela världen gungning. Jag är så tacksam för allt vad mentalträning heter och alla utmaningar jag ställts inför de senaste åren. Detta hjälper mig nu att stå stadigt trots att marken skakar och världen sätts i gung. Jag är så stadig att jag kan gå in precis det tillstånd jag behöver för att få ut så mycket som möjligt av utbildningen. Jag är så stadig att jag fortfarande kan hjälpa andra att bygga broar och kasta bort övertygelser som håller dem tillbaka. Det är framför allt vid såna här tillfällen träningen kommer till nytta.

Jag har förmågan att finna mig i mitt nya nuläge och göra det bästa av situationen. Lugn, trygg och säker kliver jag vidare. Jag ser med förväntan fram emot höstens utmaningar och hoppas att vi ses.

Ett oskrivet blad

Jag är barnsligt förtjust i tomma papper. Det är något visst med ett oskrivet blad och en bra penna. Jag tror det är därför jag också är ett fan av måndagar. Starten på en ny vecka, ett nytt blad att göra vad jag vill med. Vara hur jag vill, full av energi, motiverad, taggad, nyfiken och på gång. Kanske jag inte kan göra vad jag vill men jag kan välja hur jag ska göra det jag ska göra.

Suddgummi

Jag vill kickstarta varje vecka. Jag upplever att jag då lagt ribban för vad som komma skall och jag förväntar mig fortsatt framgång. Så gjorde jag även denna vecka och måndagen startade på bästa möjliga sätt. Det jag inte räknat med var att tisdagen inte följde den upplagda vägen. Långt under förväntan blev det till att se över dagen.

I såna lägen har vi (för jag är övertygad om att jag inte är ensam om att hamna här) två val. Vi kan grotta oss i hur illa ställt det är. Hitta alla punkter det går att klanka ner på och göra dem större och större. Tills de tillslut täcker hela pappret. Eller så kan vi vända blad, eller sudda ut det vi inte är nöjda med så vi, när (i det här fallet) onsdagen kommer står vi åter redo att briljera. Göra en ny kickstart.

I veckan valde jag det sista och jag lovar att min onsdag slutade på topp och ledde till en fantastisk torsdag. Nu ska jag dansa mig igenom fredag och ladda för helgens utmaningar.

Tack och lov kommer snart ännu en måndag då vi alla kan välja att glänsa lite extra

 

Marinera mera

Under större delen av mitt liv har jag sett ner på mig själv. Inget jag gjort har varit tillräckligt bra. När jag har beröm och uppmuntran från andra har jag besvarat det med “äsch det var väl inget” eller nåt sånt. Så började jag min personliga utveckling. Vi utvecklas såklart som människor under hela livet, i olika takt och i olika perioder. Jag syftar här på den tid jag lagt ner på att titta på mig själv. Resan med mental träning och utmanande, ifrågasättande människor. Plötsligt började jag säga tack när jag fick höra att jag gjort något bra. Det fick jag lära mig att det skulle man göra. Konstigt nog hjälpte det inte. Min spegelbild förändras inte. Hur mycket jag än tackade var jag ändå inte nöjd med min egen prestation. I våras fick jag ännu en nyckel och häromdagen tror jag att jag låste upp dörren. Det handlar om att marinera mera.

Spegelbild

Hör du till dem som strävar efter att alltid göra lite bättre. Du kan färdigställa och checka av men i nästa stund tänka på hur du kunde ha gjort det bättre. Eller kanske ser du det som självklart att du har gjort en hel arbetsuppgift/arbetsdag/arbetsvecka, för det gör ju alla andra. Det handlar bara om att göra sitt jobb? Saker som är “självklara” att göra är ingen bedrift. Så såg jag på det. Den som tittade tillbaka på mig i spegeln var inte särskilt imponerad av mina bedrifter. Det hände mer ofta att spegelbilden istället undrade “vem tror du att du är” än något annat.

Sanningen

Jag satt i bilen häromdagen med en av mina döttrar. Jag minns nu inte vad vi pratade om men jag kom plötsligt på att jag är ganska bra. Som att jag hittade dörren dit nyckeln jag fick i våras passade. Det började med att påtalade hur duktig någon var. Så kom jag på mig själv med att fundera över vad duktigt egentligen betyder. Jag tycker till exempel att folk som kan tapetsera är helt grymma. Wow vad de kan. Och ekonomer som kan allt om debet och kredit och kan trolla med siffror, de är ju helt amazing. Jag skulle kunna fortsätta genom varje kunskap som finns men poängen är just att det är kunskap.

 

När jag påtalar för någon som kan tapetsera att jag är imponerad så rycker han eller hon på axlarna och svarar att “det är inte svårt”. Det är såklart inte svårt för den som kan, precis som allt annat, kan vi så kan vi och då är det plötsligt ingen bedrift längre. Vi går genom livet i kunskapstrappan från omedvetet inkompetenta till omedvetet kompetenta i allt vi gör. På toppen hamnar tyvärr många av oss också i en omedveten inkompetens om hur briljanta vi är. Var och en av oss är amazing vi behöver bara lära oss att marinera i känslan av excellence.

Marinera mera

När fick du en komplimang senast? Vad gjorde du med den? Har du lärt dig att säga tack?  Har du lärt dig att marinera dig i det du fått höra? Nästa gång du får höra hur bra, fin, duktig, effektiv eller whatever du är så är det dags att marinera. Väj ett sätt att spara denna positiva kommentar inom dig. Till exempel lägger du en hand på hjärtat när du säger tack, tar ett djupt andetag och fyller hela din kropp med just detta. Låt känslan av hur bra du är sprida sig från ditt hjärta ut i hela kroppen och marinera dig i känslan.

Testa, du har allt att vinna. Din spegelbild kommer också att briljera vilket gör att du för varje gång ni möts blir dubbelt så fantastiska.

 

Personlig utveckling

Jag satt i bilen på väg till ett möte när det slog mig. Jag är alltid på väg. Eller, kanske mer sant, jag behöver vara på väg för att må bra. Det som hände var att jag hamnade mitt i ett vägarbete med flaggvakter som stoppade bilar från det håll jag kom och jag fastnade således i bilkö. Jag hade tid på mig så jag satt i godan-ro. Poppade musik i bilen till dess att det var dags att rulla framåt, lite. För lite innan det blev stopp igen. Precis på detta ställe fanns möjligheten att ta en tvärgata och åka runt området och ändå komma till vad som var mitt mål. Jag tog chansen. Sen kom jag på hur tydlig denna vänstersväng visar att jag behöver vara på väg. Hur tydligt detta beteende visar hur jag ser på personlig utveckling.

Personlig utveckling

Den här vänstersvängen tog mig troligen inte snabbare till målet än om jag fortsatt rakt fram genom vägarbetet. Det handlade om en känsla snarare än ett faktum. Känslan av att vara på väg. Där och då kom jag på att känslan av att vara på väg är den samma som personlig utveckling för mig. Och när jag känner att jag är på väg, när jag upplever personlig utveckling då mår jag som bäst.

Jag har haft motsatsen. Verkligen upplevt att det står still. Att inget händer. Som att jag trampar vatten och inte kommer någonstans. När det händer letar jag efter avtagsvägar. Avstickare som kan göra att jag kan vara i fortsatt rörelse mot målet. Blir det stiltje blir jag näst intill apatisk. Får inget gjort innan jag hittat den där andra vägen. Något som ger rörelse.

Din utveckling din väg

Vad betyder personlig utveckling för dig? Hur mår du och hur fungerar du när du får den? De personer jag coachar just nu, både chefer och privatpersoner, visar tydligt när de hittar sina avstickare. Det märks i både kroppsspråk och röst när de hittar svaren på vad som får dem att vara i fortsatt rörelse. Hur gör du för att vara på väg? Och är det viktigt för dig?

Signe

Idag har Signe namnsdag och jag råkar ha en speciell person i mitt liv med just det namnet. Hon är speciell på många sätt och har så mycket att lära oss. Hon är min guddotter, tillika brorsdotter. Två och ett halvt år och hela världen ligger framför henne.

Nyfiken

Signe möter varje dag med nyfikenhet. Hon fascineras av saker hon ser för första gången. Hon tittar noga på hur andra gör saker för att sedan modigt kasta sig iväg för att själv göra. Vart hon än tittar ser och nya saker att förundras över. För varje ny sak hon ser eller gör så händer det något med henne. Hon ser gladare och ut verkar bli än mer nyfiken och viljan att prova ännu mer saker verkar växa.

Även om det kan vara utmanande att, som vuxen, hitta nya saker att göra eller förundras över så är det i detta nycklarna finns. Nyfikenheten att lära nytt, att se nya saker – eller kanske gamla saker på ett nytt sätt. Nyfikenheten att göra nya saker, eller kanske gamla sysslor på nytt sätt.

 

Släpp taget

När det har gått en tid mellan att vi setts, Signe och jag, så är hon lite restriktiv. Känner av läget innan hon kommer på att vi behöver utforska världen tillsammans. Så tar hon min hand, håller sig nära en stund. Innan hon inte behöver mig längre och släpper taget för att kunna klättra lite högre i klätterställningen, springa lite fortare eller krypa längre in i buskarna (där jag inte får plats).

Vi, de flesta vuxna, har den kvar. Den där känslan av att vilja ta följe på någon. Utan att nödvändigtvis hålla handen tittar vi oss runt omkring för att se vilka vi vill ta efter, eller inte. Vi skapar oss själva varje dag, väljer vad vill vara och hur. Vi kan välja att vara precis som igår och vi kan välja att nyfiket studera världen och de människor vi möter för att se vad vi kan utveckla hos oss själva. Nyfikenheten är nyckeln och bakom dörren behöver vi våga släppa taget och ta världen med storm. Precis som Signe gör varje dag.

 

 

Intentionen uppfylld

Den senaste tiden har jag haft anledning att titta närmare på offerkoftor, dramatriangeln (Karpman) och medberoende. Det som slagit mig är att personer med medberoende skulle kunna ses som såväl offer och förövare i dramatriangeln. Likväl som de ofta bär den tyngsta offerkoftan de kan hitta. De tar (ofta oönskat) ansvar i andras liv och sitt eget lägger de på vänt. I detta ligger också, skulle jag tro, ett stort bekräftelsebehov. Människor med stora, tunga, offerkoftor strävar många gånger (gissar jag) efter att bli sedda. Och genom att hjälpa andra (få tacksamhet) eller att spela ut offer-rollen (strävan efter “tycka synd om”) så blir de (förhoppningsvis) sedda. Intentionen uppfylld.

I allt detta, i jakten på att synas och vara behövd, är det som att de agerar på impuls. Jag tror på att göra först och be om lov sedan – i de fall du tänkt igenom tänkbara utfall. Orsak och konsekvens verkar dock falla bort hos dessa människor. De agerar helt utifrån att städa upp efter eller passa upp på andra (som de utnämnt som hjälplösa). När resultatet sedan inte blir tacksamhet så faller de in i offer-rollen och tycker synd om sig själva. Det är heller inte ovanligt, skulle jag tro, att dessa personer vid oönskat resultat kliver in i förövarrollen där de kan slå lite extra på sig själva.

Det kan vara du?

Följande kan möjligen ses som stötande så sluta läsa om du inte kan ta det… Alla har detta i sig! I större eller mindre utsträckning så finns dessa personligheter/roller i oss alla. Det gäller att vi är medvetna om var (om) vi ligger i triangeln och om vi har en offerkofta i garderoben redo att användas. Det behöver inte vara så att alla delar tar sig form samtidigt men låter vi en få utrymme att växa så är risken överhängande att de andra följer med.

Ledarskap

Som ledare är det extra viktigt att vara vaksam på detta. Du ska, som ledare, vara en förebild och bör därför akta dig för offerkoftan. Om du går in i en hjälpares roll (eller i medberoende) riskerar du att ta bort, eller stänga inne, värdefull kunskap och engagemang genom att hjälpa utan att det behövs. Du fryser och gömmer undan värdefulla resurser.

När jag i detta fall använder begreppet ledare refererar jag till chefer, föräldrar, och enskilda individer. För hur det än är är du ledaren i ditt liv – låt ingen annan ta det ifrån dig.

Resultat

Det finns ett sätt på vilket du kanske kan hålla kvar offerkoftan i garderoben (eller skicka den på tippen) och kan undvika att kliva in i dramatriangeln. Om du redan är är där kan detta också hjälpa digatt komma ut, förutsatt att du är ärlig mot dig själv. Fundera över vad det är du planerat att göra, även de små sakerna kan vara bra att ge en tanke. Vilka olika scenarion kan detta agerande resultera i och är de, var och en av konsekvenserna, bra för mig och hela min omgivning? Om inte – gör något annat.

OBS – mycket “tror” och “gissar” i texten. Det betyder att det är jag som spånar fritt detta har ingen vetenskaplig grund. Du är mer än välkommen att dela dina tankar i ämnet♥

 

 

 

Affirmera mera

Det blev lite längre ledigt än jag planerat men nu är jag tillbaka och ser fram emot hösten. Förväntan hänger i luften, precis som den kvarvarande sommarhettan. Jag vet att jag kan forma hösten efter egna önskemål och det gör det extra spännande. Affirmera mera.

Affirmationer

Jag har träffat människor som inget vill. Som upplever att allt är ett elände och livet är ute efter att ställa till det för dem. Till en början är det lätt hänt att följa med dessa människor i deras tankar om livet och förvånas över att de drabbas av allt. Jag har också träffat människor som får mig att förundras över hur de kan vara så positiva trots smärtan de bär på.

När jag söker synonym till affirmation finner jag svaret på hur dessa två typer av personer fungerar precis som de gör. Svaret är bekräftelse. Genom att bekräfta för dig själv och andra att livet är eländigt eller underbart bäddar du för vad du får. Vi alla gör det, dagligen och hela tiden, det gäller att bli vaksam på hur. Genom att styra över dina tankar kan du också i hög grad styra över ditt liv.

Affirmera mera

Så hur vill du att hösten ska se ut? Hur vill du må, hur vill du känna. Vad behöver du för att detta ska bli den bästa hösten hittills? Jag ska skriva nya affirmationer och plantera min höst redan nu. Sen gäller det att regelbundet (varje dag) läsa upp dessa. Givetvis är de formulerade som att jag redan är där. Jag lovar dig att jag har en fantastisk höst – jag önskar dig det samma♥

 

Semester

Just nu fylls sociala medier med bilder på Prosecco som hälls upp i höga glas, hängmattor, stränder och solnedgångar över vatten. Alla med samma tillhörande, smått jublande text, semester!

Återhämtning?

Semester beskrivs av Wikipedia som “avtalad ledighet under ett visst antal av årets dagar” fackförbund påtalar att semester är en lagstadgad rätt till ledighet. Det finns dock ett syfte med ledigheten – att du ska hämta kraft och återhämtning från det arbete du lagt bakom dig.

Samtidigt så är semesterstress ett begrepp som flitigt används vi denna tid sedan flera år tillbaka. Du får ledigt och riskerar att bli mer stressad än under tiden du arbetar. Vad beror detta på? Han vi glömt bort hur det ska kännas att slappna av? Eller har vi helt enkelt så bråttom att hinna så mycket som möjligt på de veckor vi tilldelats att vi helt enkelt pressar schemat till bristningsgränsen? Och nu finns inte någon kollega eller chef att vända oss till för att få lättad arbetsbörda.

Sitt still och gå sakta

Jag satt häromdagen i en fantastik trädgård, fylld av ljuva dofter, lugnande, sorlande ljud och växtlighet i alla möjliga färger. Jag bara satt där, stilla, och lät vindens lätta bris skölja alla härliga dofter över mig. Så blundade jag och bara lät mig vara där. Hur ofta tillåter vi oss att göra så? Att bara vara, en längre stund. Jag ser människor i bilar och på gator som skyndar fram i jakt på, jag vet inte vad, men fort ska det gå. Inte en enda ser jag som stannar upp och vänder blicken mot himmelen för att känna in tacksamheten för dagen. Varför inte ta semestern och ledigheten till att träna på att gå sakta? Andas med magen och känna in nuet med alla sinnen?

Det behövs givetvis en balans mellan jakten (på vad det nu är) och sittandet. Själv blir jag utmanad och stressas av att inte göra något alls under en för lång tid. Din uppgift, och ditt ansvar, är att hitta din balans. Det bästa vore om du dessutom förmår att behålla balansen när semestern är slut och vi får skåla och fira oss tillbaka till jobbet.

Jag tar semester från bloggandet en tid nu. Jag finns däremot kvar när du ringer och vill boka tid för att redan nu planera hur du ska bli ditt bästa jag.

 

 

 

Finn fem fel

I en undersökning bland företagsledare listas tio budord för företagsledares integritet. Jag får för mig att denna lista går längre än bara till företagsledare. I listan återfinns dygder som att följa lagen, att säga sanningen, visa omtanke för andra. Att minska tvetydighet samt att låta värden och ageranden överensstämma med varandra är andra egenskaper som finns på listan. Jag gissar att vi alla och en var skulle uppge att vi lever efter detta. Hur företagsledare lever dessa budord eller inte och resultatet utifrån detta behöver vi inte gå in på. Det räcker med att du tittar på någon i din närhet, eller kanske dig själv. Finn fem fel blir ett faktum.

Om sanningen ska fram

Lagar och regler är till för att samhälle och grupper ska fungera. Överträdelser av lagar och regler kan leda till repressalier av olika slag. Andra inte. Så om du går till dig själv, hur väl lever du efter att följa lagen? På riktigt. Har du någonsin gått mot röd gubbe. Eller kanske kört i 73 på 70 väg? Det kanhända att detta är ytterligheter men var går gränsen för att vi sanningsenligt ska kunna hävda att vi följer lagen?

För säkerhetsskull lyfter vi ämnet bort från trafiken om vi ska titta närmare på karaktärsdraget att visa omtanke för andra. Det finns stora och små människor (stora hjärtan och små). Även om jag tycker mig vara en person som visar omtanke för andra så gör jag det inte alltid. Är jag trött och sliten finns inte kraft att lägga på andras välbefinnande, jag blir kort och gott mindre uppmärksam. Så om sanningen ska fram kanske jag inte är så omtänksam i alla lägen, även om jag önskar.

Tydlighet och förvirrande beteende

Hur fungerar du när det är något du vill göra, men kanske inte ändå? Är du tydlig mot dig själv och andra? Om du dessutom går emot dina värden, går det att utläsa i ditt agerande? Det som blir spännande i allt detta är kopplingarna mellan dessa och vad som händer med den ena när vi vill uppfylla den andra.

Finn fem fel

Tänk dig följande scenario: Du är sen på väg hem till fredagsmys. Familjen väntar på att du ska komma hem från affären där du ska mellanlanda på vägen. Du packar ihop en stund innan din arbetstid är slut (det är fredag och du har slitit hårt hela veckan). På motorvägen hamnar du bakom en bilist som inte längtar hem lika mycket som du och för att komma fortare fram trampar du på gasen och kör om (lite fortare än hastighetsbegränsningen?) Hittills har du brutit mot både lagar och regler.

När du med din fyllda kundvagn står i kassan sneglar du på personen bakom dig, två liter mjölk och ett skrikande barn. Tanken slår dig att låta mjölkkunden går före dig men du är trött och vill hem. Visa omtanke kan du göra en annan dag.

Väl hemma råder det ingen tvekan om att du gjort dig förtjänt av soffhäng, kanske resten av helgen. Du får ändå frågor om vad som ska göras imorgon och snart har du dubbelbokat dig på olika aktiviteter som familjen önskat. Snabbt får du omorganisera och planera för att alla ska vara nöjda. Med en suck lägger du huvudet på kudden. Dina planer på att ligga i hängmattan och läsa hela lördagen byttes ut (av omtanke). Värden och ageranden har under hela eftermiddagen och kvällen varit i obalans.

Värden och agerande i balans

Vi är så rädda för att göra fel, trampa någon på tårna att vi riskerar våra egna värden. För att kunna leva mer efter ovanstående “budord” behöver vi troligen bara bli mer sanna mot oss själva, och andra. Att vara tydlig med var du själv står i en fråga kanske inte är busenkelt då det lätt leder till att vi lindar in för att visa omtanke till den som inte tycker lika. Kanske vi till och med frångår sanningen? Det är lätt hänt att vi ger tvetydiga budskap och måla in sig i ett hörn för att andra ska vara nöjda. Den ena dygden kör över den andra. Vi behöver lära oss att säga sanningen och stå för våra egna värderingar utan att linda in och skyla över. I längden är det dina värden du ska leva med.