Kraften i ännu
Till och från tror jag vi alla upplever att vi står och stampar eller trampar vatten eller vad du nu vill kalla det. Det är den där känslan av att inte komma framåt, att inget händer. Det är lätt, när den känslan kommer, att vi (omedvetet) förstärker misströstan och suckande konstaterar att vi ”aldrig kommer i mål”. ”Ingenting händer”.
Vår hjärna älskar oss mer än vi kan förstå och vill alltid göra oss till lags. Eftersom vår hjärna snappar upp alla känslor vi förmedlar till den, och gärna innan vi själva ens hinner reflektera över vad vi känner, svarar den med att förstärka det den tror att vi vill för stunden. När det så kommer en känsla av misströstan eller hjälplöshet så är alltså hjärnan snabbt på banan och ”hjälper” oss. Den förstärker känslan genom att ”hålla med” och bygga på med tidigare, liknande, stunder och vi får en nedåtgående spiral.
Byt fokus
Det är ofta de negativa tankarna som ger starkast känslor och de är således de som hjärnan snappar upp lättast. Du har säkert någon eller några i din närhet som uppmanar dig att tänka positivt och du vet (precis som dem) att i dessa stunder är inte detta det lättaste. Eftersom hjärnan så snällt hjälper dig att förstärka det du för stunden känner är det inte bara att växla om, eller?
Kraften i ännu
Tack och lov är vi ”bara” människor och våra hjärnor är lättlurade. Vad du vill känna är upp till dig och inte din hjärna! Det kan vara så lätt som att bara byta ut eller lägga till ord i våra kommentarer, till oss själva och andra, för att hjärnan får lov att hitta nya ”svar på tal”. Vad skulle hända om du istället för att påtala att ”jag har inte nått mitt mål” meddelade att ”jag har inte nått mitt mål ännu”. Detta lilla (men så fantastiska) ord väcker frågor i hjärnan som börjar jobba för att svara på när och hur istället för att fokusera på ”inte”.
Det finns givetvis fler sätta att byta fokus. Just ordet ännu lockar mig då det också bygger på en förväntan och förväntan är en väntan inför något – det är något (bra) som ska hända – det ligger i luften det är bara inte här, ännu.
Nu är klockan allt för mycket för att jag ska vara vaken och jag har inte kommit i säng…ännu.
